Snattrade som vanligt med sambon och sonen vid köksbordet medans vi mumsade ost och kex igår kväll. Bla annat om vår jobbarkompis som varje år anmäler sig till Stockholm maraton men aldrig springer. Och då slänger smarta *not* jag ur mig att vi kanske ska springa Lidingöloppet till hösten! Med ett lätt utmanande tonfall till sambon, sonen hänger genast på och skrattar, varken jag eller sambon är av den slimmade, vältränade sorten...

Efter en snabb koll På Lidingöloppets hemsida konstateras från min sida att 30 km blir lite väl mastigt så vi bestämmer att halva sträckan blir mer lagom.

Hur ska nu detta gå till börjar jag undra, kraftigt överviktig som jag är, urusel kondis och halvtaskiga knän   

Hundarna kommer gilla det utökade antalet promenader och utökad längd iaf